Borgholms historia
Borgholm fick sina stadsrättigheter den 28 augusti 1816 och hade vid den tiden blott 33 invånare. Arbetet med att få fart på stadsutvecklingen visade sig dock vara motigt – i hela 50 år.
För att få fart på det hela erbjöd man presumtiva inflyttare tio års skattefrihet och gratis byggnadstomter. Det hela slog emellertid inte väl ut, erbjudandena lockade hit en mängd olika hantverkare; urmakare, guld– och silversmeder, skräddare med mera, yrkeskategorier som inte hade en marknad i det kapitalsvaga landskapet. Det resulterade i ett regelrätt hantverkarproletariat som ko9m att belasta den begränsade fattigvården svårt.
På 1850–talets senare hälft började dock en ny marknad att skönjas, turismen, även om inte det ordet var uppfunnit. Samtidigt med att hamnen byggdes ut började ångbåtstrafiken längs kusterna och sommartid fick Borgholm besök av ”främlingar”, som upptäckte Borgholms skönhet och som ökade i antal genom åren. Staden utvecklades till en mondän bad– och kurort som nöjde sin höjdpunkt efter sekelskiftet.
-
- Badrestaurangen från 1900-talets början och fram till 30-talet centralpunkten för Borgholms societetsliv. Från mitten av 1950-talet förvandlades etablissemanget till danspalatset Restis till det blev lågornas rov i september 1973.
-
- Gustaf W spred kunglig glans under Borgholms turneringarna i tennis på 1930- och 40-talen. Kungen spelade under pseudonymen Mr. G och delade ut priserna som konung Gustaf W. Här ses majestätet i typisk pose under en av tävlingarna under mitten av 1930-talet.
-
- Den kungliga närvaron har löp som en röd tråd i Borgholms historia från 1890-talet. Här ses drottning Victoria vid tömmarna bakom sina lipizzanerhästar komma ett ekipage som ofta syntes i Borgholm på 1910-20-talet .
-
- Redan i mitten av 1860-talet började ångbåtar att trafikera Borgholm. Ett av de större rederierna var Rederi Svea i Stockholm som upprätthöll sommartrafiken mellan Stockholm och Borgholm fram till 1955. med fartyg vis namn Runeberg Borgholm, Örnen, Aeolus och Brynhild.
Klicka på bilderna för förstoring.
Societetslivet var omfattande och flera nya etablissemang uppfördes; hotell, pensionat, restauranger och societetslokaler.
På 1930–talet började societetspubliken successivt ersättas av det som kom att kallas turister och i och med semesterlagstiftningen i slutet av decenniet började Borgholm, som hittills varit allenarådande inom närings, få konkurrens av landsbygdens pensionat, sportstugor för uthyrning och så småningom campingplatser.
Turisttillströmningen fortsatte genom åren och en väsentligt ökning skedde naturligtvis när Ölandsbron stod färdig i september 1972, då massturismen inleddes.
Idag är den gängs benämningen på turismen besöksnäringen och den omfattar en betydligt längre säsong än tidigare. Bara i Borgholms kommun finns idag cirka 65oo fritidshus och fritidshusfolket vistas här stora delar av året, inte minst på grund av att ”sommarstugorna” numera håller fullständig villastandard.
Dessutom har det visat sig att denna publik ofta är både köpstarka och köptrogen.
Rolf Nilsson.
+ Det finns inga kommentarer
Kommentera